Det är svårt att göra dagarna till något meningsfullt. Det känns som samma...samma och så börjar det om. Äta, sova...överleva.
Jag sover gärna bort en stund av dagen och är uppe längre på kvällen/natten. Dagarna blir oändligt långa annars. Vad händer mellan klockan 8-12 liksom?
Nyhetsmorgon, Malou och Hem till gården typ.
Jag saknar vardagen något enormt. Saknar att dricka beskt perkulatorkaffe ur min kantstötta mugg på jobbet, saknar att få tillhöra en grupp, en gemenskap. Saknar att "vara behövd".
Man blir lätt bortglömd som sjukskriven och jag är inget undantag.

Att jobba just nu skulle aldrig fungera. Benet värker, ryggsmärtan är olidlig av och till och mitt mentala mående pendlar från högt till lågt.
Jag använder min TENS för att lindra, samt spikmatta och vetekudde. Försöker tänka på andningen och låta bli att andas ytligt och snabbt. Det känns som att hela mitt liv går ut på att överleva. Jag tänker ofta på att jag borde uppskattat det liv jag hade innan mer än jag gjort. Jag har verkligen haft en bra liv. Jag har har aldrig levt i någon lyx eller något överflöd. Jag har fått kämpa för allt jag åstadkommit, men jag har varit frisk. Idag är jag en helt annan människa, på gott och ont.
Mest på gott, tror jag.
Med sjukdom kommer en ödmjukhet och ett helt annat synsätt och andra värderingar. Jag är glad över den jag blivit, men hade hoppats på att vägen dit hade varit något mindre krokig och smärtsam.

 

Isabelle och Lucas

28 februari 2016 04:52

Livet är skit :(

http://www.---0o0---llsabellell---0o0---.bloggagratis.se

 

Sara

28 februari 2016 08:31

Jag är benägen att hålla med dig 😕 Hoppas innerligt att det snart vänder.

http://fortfarandesara

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den fruktansvärda magsmärtan var gallstenar. En gallblåsa fattigare vaknar jag upp till en ny dag på ett sjukhus i mellersta Sverige. Avdelning 15. Jag har under några dygn bevittnat saker jag hade önskat att jag både sluppit se och höra. Det...

Långt mellan inläggen här ~ som alltid. Men nu drabbades jag helt plötsligt av en längtan efter att skriva av mig lite. Jag har sedan jag sist skrev hunnit arbetsträna på en strulig Korttidsavdelning och även avslutat arbetsträningen på egen begä...

Allt är inte sockersött, fjäderlätt, rosenrött allt går inte som en dans idyllen brister någonstans allt är inte mys och pys gulle-dig och fredagsmys allt går inte som på räls nog händer det att tårar fälls bråk och tjafs och hårda ste...

Hej hopp! Jag är värdelös på att uppdatera. Det händer ju just inget i mitt liv och jag har då inget att skriva och dela med mig av. Jag startade denna blogg som en liten dagbok för mig själv. Att skriva är terapi för mig och har alltid varit. I...

Ser mellan klädsnurrorna på Lindex, du möter min blick men vänder bort den lika snabbt igen. Du. Du som går där på andra sidan snurran med paljettblusar utan att säga hej. Du som visste allt om mig. Du som jag skrattade med när livet var som mör...