Dagarna går och jag gör inte mycket mer än att sova och vila.
En dag ringer det från "okänt nummer". Jag blir lika rädd som vanligt, då det betyder antingen läkaren, Försäkringskassan eller jobbet. Svarar motvilligt.
Det är en läkare från Neurologen som meddelar att det hittat okända fynd i min hjärna. Jag säger att de måste ha tagit fel på patient och ler lite inombords. Han upprepar mitt namn och personnummer och det stämmer.
De gjordes en magnetkameraundersökning på mitt huvud för några veckor sedan för att de misstänkte MS ( får jag reda på)
Jag hade faktiskt inte en aning om detta, då jag trodde den gjordes för att utreda varför jag inte kunde kissa själv och var tvungen att tappa mig med en kateter. Så lite man vet.
Inga tecken på MS, men prickar och fåror i hjärnan, som ser "avvikande" ut. Jag vet inte hur vi avslutade samtalet. Jag vet inte heller hur länge jag satt med luren i min hand.
Den chocken önskar jag inte någon. Som alltid var jag ensam.
Jag vet att jag ringde D och försökte låta stadig och stark på rösten. Han frågade om han skulle komma hem, men jag sa att det var okej.
Det var allt annat än okej, men man ska ju vara så jäkla stark jämt utåt.
Så himla dumt.

Jag önskade så att jag hade kunnat få prata en stund med min kurator "Ängeln" efter detta besked.
Hon skulle lugna mig med sin västgötska dialekt och få mig att börja andas igen. Men vi har ju brutit vår långa kontakt och så är det.
Men...vad jag saknade henne i denna stund!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den fruktansvärda magsmärtan var gallstenar. En gallblåsa fattigare vaknar jag upp till en ny dag på ett sjukhus i mellersta Sverige. Avdelning 15. Jag har under några dygn bevittnat saker jag hade önskat att jag både sluppit se och höra. Det...

Långt mellan inläggen här ~ som alltid. Men nu drabbades jag helt plötsligt av en längtan efter att skriva av mig lite. Jag har sedan jag sist skrev hunnit arbetsträna på en strulig Korttidsavdelning och även avslutat arbetsträningen på egen begä...

Allt är inte sockersött, fjäderlätt, rosenrött allt går inte som en dans idyllen brister någonstans allt är inte mys och pys gulle-dig och fredagsmys allt går inte som på räls nog händer det att tårar fälls bråk och tjafs och hårda ste...

Hej hopp! Jag är värdelös på att uppdatera. Det händer ju just inget i mitt liv och jag har då inget att skriva och dela med mig av. Jag startade denna blogg som en liten dagbok för mig själv. Att skriva är terapi för mig och har alltid varit. I...

Ser mellan klädsnurrorna på Lindex, du möter min blick men vänder bort den lika snabbt igen. Du. Du som går där på andra sidan snurran med paljettblusar utan att säga hej. Du som visste allt om mig. Du som jag skrattade med när livet var som mör...