Jag blir inte piggare och funderar ofta på hur jag ska hjälpa mig själv och varför det blivit såhär?
Jag pratar med doktor A om mina tankar och han lyssnar och förstår min oro. Han är nog den bästa doktorn som finns. Ödmjuk, tydlig, realistisk och klok som en bok.
Han funderar på om jag drabbats av PTSD, vilket betyder Posttraumatiskt stressyndrom. Det kan uppkomma efter ett trauma, en svår livshändelse.
Jag tycker inte jag någonsin upplevt ett trauma. Men förstår att jag haft en konstant förhöjd nivå av stress under alldeles förlång tid.
En ohållbar arbetssituation jag borde lämnat för länge sedan, donationsutredningen som tog 1,5 år, en viktnedgång på 20 kg inom loppet av 12 veckor.
Vi enas om att jag nog drabbats av Utmattningssyndrom. Alla punkter stämmer. Jag gör ett test hos kuratorn och får "full pott".
Får en bok att läsa och känner igen mig i det mesta. Jag blir så otroligt glad och lättad, även om det inte är någon trevlig läsning.
Jag som trott att jag blivit galen.
Jag klandrar mig själv och tycker att jag borde förstått.
Detta har nog varit på gång länge och donationen och allt vad den inneburit blev kulmen.
Nu måste jag försöka förstå detta själv och att få mina närmsta att förstå. Många i min närhet har försvunnit längs vägen, men de finns människor kvar som visar att de finns, även om jag inte orkat träffats som förr. Det är nog jättesvårt för någon som inte själv varit i detta att sätta sig in i situationen. Man vill lika mycket som förr, men orkar bara med en bråkdel. Skuldkänslorna äter upp en inifrån. Det är många jag inte orkat träffat som tagit det personligt, hur många gånger jag än försökt förklara.
Sen finns de som jag knappt förklarat för, som förstår ändå och finns kvar trots allt. Jag vet att vänskap/relationer måste vårdas, men det blir svårt när man inte har nån växtnäring till att vattna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den fruktansvärda magsmärtan var gallstenar. En gallblåsa fattigare vaknar jag upp till en ny dag på ett sjukhus i mellersta Sverige. Avdelning 15. Jag har under några dygn bevittnat saker jag hade önskat att jag både sluppit se och höra. Det...

Långt mellan inläggen här ~ som alltid. Men nu drabbades jag helt plötsligt av en längtan efter att skriva av mig lite. Jag har sedan jag sist skrev hunnit arbetsträna på en strulig Korttidsavdelning och även avslutat arbetsträningen på egen begä...

Allt är inte sockersött, fjäderlätt, rosenrött allt går inte som en dans idyllen brister någonstans allt är inte mys och pys gulle-dig och fredagsmys allt går inte som på räls nog händer det att tårar fälls bråk och tjafs och hårda ste...

Hej hopp! Jag är värdelös på att uppdatera. Det händer ju just inget i mitt liv och jag har då inget att skriva och dela med mig av. Jag startade denna blogg som en liten dagbok för mig själv. Att skriva är terapi för mig och har alltid varit. I...

Ser mellan klädsnurrorna på Lindex, du möter min blick men vänder bort den lika snabbt igen. Du. Du som går där på andra sidan snurran med paljettblusar utan att säga hej. Du som visste allt om mig. Du som jag skrattade med när livet var som mör...