Tröttheten kvarstår. Jag som haft sån energi innan allt detta. Hur kan jag vara så orkeslös? Jag vill bara sova. Går på Ica för att köpa ett paket kaffe och blir yr och matt efter halva vägen och blir tvungen att sätta mig och vila på en gammal bänk full med måsskit, som mer ser ut som en bit drivved än en bänk. På Ica hoppas jag innerligt att jag inte träffar någon jag känner. Jag har min nota och scannar systematiskt av hyllorna, med blicken fäst vid varorna. Jag orkar inte prata med någon. Tänk om de frågar hur jag mår. Jag har inget "pokerface" och vill verkligen inte dela med mig av mitt mående.
Naturligtvis träffar jag två fd kollegor. De blir kramar och snack om vilken hjälte jag är som räddat livet på min kusin. Jag vill inte vara nån hjälte!
Jag gör bara det vem som helst skulle ha gjort.
Vet inte hur fort jag ska ta mig därifrån. Panik. Lämnar varorna och smiter ut. Tänker att jag åker till någon Ica-butik där jag inte bor.
Där jag slipper stöta på någon jag känner.

Jag upplever situationer som denna gång på gång. Känner inte igen mig själv. Jag har ofrivilligt förvandlats från en übersocial, utåtriktad person till en människa med social fobi. Som ett ägg utan skal.

Om jag bara kunde låta bli att tänka så mycket. Det är som det är och det kommer att bli bättre. Var sak har sin tid, som mormor sa. Men varför tar det sån tid? Jag gör ju inget annat än att vila, ta promenader och tackar nej till saker. Jag tackar även ja till saker för familjens skull. Sitter där och skrattar när det förväntas av mig och inflikar med någon väl vald kommentar när det passar sig.
När vi kommer hem är jag så slut att jag sover ett dygn.
Min familj är en gudagåva! Att D inte tagit sitt pick pack och lämnat mig för länge sedan är förvånansvärt. Han står och har alltid stått stadigt vid min sida dag ut och dag in.
Ibland glömmer han att jag inte är som förr och förseslår saker som får mig att titta på honom och himla med ögonen. Detta är inte lätt ~ för någon.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den fruktansvärda magsmärtan var gallstenar. En gallblåsa fattigare vaknar jag upp till en ny dag på ett sjukhus i mellersta Sverige. Avdelning 15. Jag har under några dygn bevittnat saker jag hade önskat att jag både sluppit se och höra. Det...

Långt mellan inläggen här ~ som alltid. Men nu drabbades jag helt plötsligt av en längtan efter att skriva av mig lite. Jag har sedan jag sist skrev hunnit arbetsträna på en strulig Korttidsavdelning och även avslutat arbetsträningen på egen begä...

Allt är inte sockersött, fjäderlätt, rosenrött allt går inte som en dans idyllen brister någonstans allt är inte mys och pys gulle-dig och fredagsmys allt går inte som på räls nog händer det att tårar fälls bråk och tjafs och hårda ste...

Hej hopp! Jag är värdelös på att uppdatera. Det händer ju just inget i mitt liv och jag har då inget att skriva och dela med mig av. Jag startade denna blogg som en liten dagbok för mig själv. Att skriva är terapi för mig och har alltid varit. I...

Ser mellan klädsnurrorna på Lindex, du möter min blick men vänder bort den lika snabbt igen. Du. Du som går där på andra sidan snurran med paljettblusar utan att säga hej. Du som visste allt om mig. Du som jag skrattade med när livet var som mör...