Jag känner mig sakta men säkert lite piggare. Vet inte om det är medicinen eller om det är "på riktigt". Spelar det någon roll egentligen? Huvudsaken att jag mår bättre.
Försäkringskassan krånglar. Jag byter handläggare för tredje gången och hon vill ha kompletterande uppgifter för att förlänga/godkänna min sjukskrivning. Mer än detta behövdes inte för att slå undan benen för mig. Jag tål ju ingenting längre.
Försöker tänka att de bara gör sitt jobb. Precis som jag gör mitt.
Vår ekonomi har flera gånger varit väldigt ansträngd pga min sjukskrivning. Det känns så orättvist när det drabbar de andra i familjen, även om de förstår.
Det där jäkla dåliga samvetet nu igen.

Jag pratar med "Ängeln" (min kurator) länge i telefonen. Hon är klok som en bok och så rolig. Bjuder på sig själv och är inte så regelrätt "proffesionell".
Mig passar det utmärkt. Hon pratar om att vi ska "knyta ihop påsen" och ses i Göteborg när jag ska ner för att träffa kirurgen som opererade mig och koordinatorn. Jag ser fram emot att få ett "ansikte" på den människa som betytt så otroligt mycket för mig under två års tid och som vet mer om mig än någon annan. Samtidigt hugger det till i bröstet på mig, då jag hör ordet "avslut" och inser att vi är färdiga med varandra. Hon är klar med mig för länge sedan och jag blir aldrig klar med henne. Hon har blivit som en livboj. Jag börjar sakta men säkert förbereda mig på att bryta. Stå på egna ben och lita på att jag kan.
Avsked är det värsta jag vet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den fruktansvärda magsmärtan var gallstenar. En gallblåsa fattigare vaknar jag upp till en ny dag på ett sjukhus i mellersta Sverige. Avdelning 15. Jag har under några dygn bevittnat saker jag hade önskat att jag både sluppit se och höra. Det...

Långt mellan inläggen här ~ som alltid. Men nu drabbades jag helt plötsligt av en längtan efter att skriva av mig lite. Jag har sedan jag sist skrev hunnit arbetsträna på en strulig Korttidsavdelning och även avslutat arbetsträningen på egen begä...

Allt är inte sockersött, fjäderlätt, rosenrött allt går inte som en dans idyllen brister någonstans allt är inte mys och pys gulle-dig och fredagsmys allt går inte som på räls nog händer det att tårar fälls bråk och tjafs och hårda ste...

Hej hopp! Jag är värdelös på att uppdatera. Det händer ju just inget i mitt liv och jag har då inget att skriva och dela med mig av. Jag startade denna blogg som en liten dagbok för mig själv. Att skriva är terapi för mig och har alltid varit. I...

Ser mellan klädsnurrorna på Lindex, du möter min blick men vänder bort den lika snabbt igen. Du. Du som går där på andra sidan snurran med paljettblusar utan att säga hej. Du som visste allt om mig. Du som jag skrattade med när livet var som mör...