Jag har under hela den här tiden kontakt på telefonen med min kurator. Jag kallar henne "Ängeln" för att hon har kommit till att betyda så otroligt mycket för mig under den här tiden. Jag bollar tankar med henne och hon ställer motfrågor, vänder på det jag säger och ger mig tips och råd. Jag tänker hela tiden på vad jag skulle göra utan hennes hjälp. Jag kan inte säga det nog många gånger till henne.

Vissa gånger pratar vi om uppväxten och vad som är typiskt för oss 70-talister. Vi pratar tonåringar. Hennes barn är jämngamla med mina. Vi pratar inredning, pocketböcker, vikthets och familjeliv.
Jag hoppas att jag kan vara "ett roligt avbrott" i hennes tuffa arbete. Det är ju inte direkt så att jag sitter och bölar varje gång vi pratar, även om det också har hänt.
Hon är så klok, klarsynt, realistisk och så fruktansvärt rolig.
Jag förbereder mig inne i huvudet på ett avsked så småningom. Hon måste ju ha viktigare saker för sig än att prata med mig varje vecka. Så länge jag är prioriterad så tänker jag ta hennes hjälp. Jag är värd det.
Varje gång vi lägger på luren så funderar jag över vad vi pratat om och de råd och frågeställningar hon givit mig. Underbara människa!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den fruktansvärda magsmärtan var gallstenar. En gallblåsa fattigare vaknar jag upp till en ny dag på ett sjukhus i mellersta Sverige. Avdelning 15. Jag har under några dygn bevittnat saker jag hade önskat att jag både sluppit se och höra. Det...

Långt mellan inläggen här ~ som alltid. Men nu drabbades jag helt plötsligt av en längtan efter att skriva av mig lite. Jag har sedan jag sist skrev hunnit arbetsträna på en strulig Korttidsavdelning och även avslutat arbetsträningen på egen begä...

Allt är inte sockersött, fjäderlätt, rosenrött allt går inte som en dans idyllen brister någonstans allt är inte mys och pys gulle-dig och fredagsmys allt går inte som på räls nog händer det att tårar fälls bråk och tjafs och hårda ste...

Hej hopp! Jag är värdelös på att uppdatera. Det händer ju just inget i mitt liv och jag har då inget att skriva och dela med mig av. Jag startade denna blogg som en liten dagbok för mig själv. Att skriva är terapi för mig och har alltid varit. I...

Ser mellan klädsnurrorna på Lindex, du möter min blick men vänder bort den lika snabbt igen. Du. Du som går där på andra sidan snurran med paljettblusar utan att säga hej. Du som visste allt om mig. Du som jag skrattade med när livet var som mör...