Så helt plötsligt kommer det en dag när jag känner mig nästan som innan. Nästan "som förr". Jag kan skratta och det känns äkta. Jag kan känna glädje över saker. Det går lätt att andas och elefanten, blytyngden som suttit på min bröstkorg sedan ett halvår lättar lite på sitt arsle.
Jag njuter i fulla drag av känslan. Känner mig tyngdlös. Jag ser talgoxarna och vinterns skönhet. Hör fågelkvittret och känner dofterna så starkt. Det är såhär det måste kännas att leva, tänker jag.
Det är i detta ögonblick jag förstår att jag gått in i en depression.
Sånt som händer andra ~ men inte mig. För jag är ju stark. Jag är superkvinnan. Hon som gått igenom separationer, dödsfall, sjukdom och elände utan att låtit sig "gå under"
Hon som förträngt. Tänker jag inte på det och pratar jag inte om det, så finns det inte har varit min överlevnadsstrategi. Det har ju funkat. Fake it til you make it!
En dag spricker bubblan och det är nog det som hänt mig.
Jag som aldrig behövt hjälp. Jag som inte ens kan be om hjälp. För det är ju JAG som ska hjälpa alla andra.
Jag har ju tom betalt för det.
26 000 kr i månaden.
Jag känner mig förvirrad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den fruktansvärda magsmärtan var gallstenar. En gallblåsa fattigare vaknar jag upp till en ny dag på ett sjukhus i mellersta Sverige. Avdelning 15. Jag har under några dygn bevittnat saker jag hade önskat att jag både sluppit se och höra. Det...

Långt mellan inläggen här ~ som alltid. Men nu drabbades jag helt plötsligt av en längtan efter att skriva av mig lite. Jag har sedan jag sist skrev hunnit arbetsträna på en strulig Korttidsavdelning och även avslutat arbetsträningen på egen begä...

Allt är inte sockersött, fjäderlätt, rosenrött allt går inte som en dans idyllen brister någonstans allt är inte mys och pys gulle-dig och fredagsmys allt går inte som på räls nog händer det att tårar fälls bråk och tjafs och hårda ste...

Hej hopp! Jag är värdelös på att uppdatera. Det händer ju just inget i mitt liv och jag har då inget att skriva och dela med mig av. Jag startade denna blogg som en liten dagbok för mig själv. Att skriva är terapi för mig och har alltid varit. I...

Ser mellan klädsnurrorna på Lindex, du möter min blick men vänder bort den lika snabbt igen. Du. Du som går där på andra sidan snurran med paljettblusar utan att säga hej. Du som visste allt om mig. Du som jag skrattade med när livet var som mör...