Plötsligt en dag ringer telefonen och jag är kallad till Telia för intervju.
Overkligt! Av 357 sökande väljer de ut mitt brev och cv och vill ses.
Jag pratar med doktor A, som frågar om det inte är lite väl tidigt då jag mått så dåligt. Jag svarar att jag mått dåligt pga att jag inte jobbat och att det kommer lösa sig så fort jag kommer igång. Sannolikheten att de väljer att gå vidare med mig känns ju ändå väldigt liten, då jag inte har bra datakunskaper och är "gammal" i jämförelse med de andra som söker.
Vi bestämmer tid för intervju en vecka senare.

En vecka senare tar jag bussen in till stan till Telia. Jag har inte klätt upp mig, men har inte mina mest slitna kläder heller. Jeans och tröja.
Intervjun är tuff! De grillar mig med kluriga frågor i 60 min. Jag är snabbtänkt och rapp i repliken. Vi skrattar mycket och det känns avslappnat. Jag går därifrån med en känsla av att jag inte har en aning om vilket intryck jag gjort, men jag var mig själv till 100%
En vecka senare ringer en av teamledarna och erbjuder mig en tjänst i hans team.
Jag är i total chock!
Bestämmer mig för att ge det en chans. Vad är det värsta som kan hända liksom? Jag går ner 6000 i lön, men det bryr jag mig inte om.
Jag. Ska. Jobba.

Att jag har ont, mår dåligt psykiskt och inte sover på nätterna är inget jag tänker på. Jag ska jobba!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den fruktansvärda magsmärtan var gallstenar. En gallblåsa fattigare vaknar jag upp till en ny dag på ett sjukhus i mellersta Sverige. Avdelning 15. Jag har under några dygn bevittnat saker jag hade önskat att jag både sluppit se och höra. Det...

Långt mellan inläggen här ~ som alltid. Men nu drabbades jag helt plötsligt av en längtan efter att skriva av mig lite. Jag har sedan jag sist skrev hunnit arbetsträna på en strulig Korttidsavdelning och även avslutat arbetsträningen på egen begä...

Allt är inte sockersött, fjäderlätt, rosenrött allt går inte som en dans idyllen brister någonstans allt är inte mys och pys gulle-dig och fredagsmys allt går inte som på räls nog händer det att tårar fälls bråk och tjafs och hårda ste...

Hej hopp! Jag är värdelös på att uppdatera. Det händer ju just inget i mitt liv och jag har då inget att skriva och dela med mig av. Jag startade denna blogg som en liten dagbok för mig själv. Att skriva är terapi för mig och har alltid varit. I...

Ser mellan klädsnurrorna på Lindex, du möter min blick men vänder bort den lika snabbt igen. Du. Du som går där på andra sidan snurran med paljettblusar utan att säga hej. Du som visste allt om mig. Du som jag skrattade med när livet var som mör...