Vaknar upp av ett väldans liv. Personal springer, larm tjuter och det känns som kaos. Jag frågar vad som står på och det är tydligen ett inopererat hjärta som inte beter sig som det skall. Det känns som ett avsnitt ur Cityakuten och jag känner ännu en gång stor respekt och beundran för de som jobbar på en avdelning som denna.
Jag funderar på hur det gick, men vet att det inte är någon ide att fråga pga sekretessen.

Jag känner mig nedstämd idag och vet inte riktigt varför. Jag borde ju bara världens lyckligaste efter att ha klarat av detta mentalt och överlevt ett ingrepp där man faktiskt lossat en njure och planterat in den i en annan människas kropp. Och det funkar!!
Människokroppen är fantastisk och sjukvården vi har i Sverige är också fantastisk (iaf när det kommer till avdelningar som denna)

Jag oroar mig mycket för att åka hem, samtidigt som jag längtar ihjäl mig. Allt fokus har lagts på mottagaren (min kusin) Jag har de senaste dagarna känt mig överflödig och bortglömd. Jag ska hem imorgon och kan inte kliva i och ur sängen utan däverten. Jag ska dra resväska och sitta i en trång flygplansstol. Tänk om jag blir dålig när vi är i luften? Tänk om jag mår illa?
Vet att det är dumt och tar en massa energi av mig att oroa mig i onödan och ta ut saker i förskott. Kan ändå inte låta bli att stoppa min skenande hjärna.
Jag känner mig bara så otroligt ensam och svag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den fruktansvärda magsmärtan var gallstenar. En gallblåsa fattigare vaknar jag upp till en ny dag på ett sjukhus i mellersta Sverige. Avdelning 15. Jag har under några dygn bevittnat saker jag hade önskat att jag både sluppit se och höra. Det...

Långt mellan inläggen här ~ som alltid. Men nu drabbades jag helt plötsligt av en längtan efter att skriva av mig lite. Jag har sedan jag sist skrev hunnit arbetsträna på en strulig Korttidsavdelning och även avslutat arbetsträningen på egen begä...

Allt är inte sockersött, fjäderlätt, rosenrött allt går inte som en dans idyllen brister någonstans allt är inte mys och pys gulle-dig och fredagsmys allt går inte som på räls nog händer det att tårar fälls bråk och tjafs och hårda ste...

Hej hopp! Jag är värdelös på att uppdatera. Det händer ju just inget i mitt liv och jag har då inget att skriva och dela med mig av. Jag startade denna blogg som en liten dagbok för mig själv. Att skriva är terapi för mig och har alltid varit. I...

Ser mellan klädsnurrorna på Lindex, du möter min blick men vänder bort den lika snabbt igen. Du. Du som går där på andra sidan snurran med paljettblusar utan att säga hej. Du som visste allt om mig. Du som jag skrattade med när livet var som mör...