Jag lyckades nog somna vid 04 och få mig några timmars orolig sömn. Pussar D på pannan och går ner och snusar ännu en gång på barnen. Vad fina de är när de sover. Jag dricker en stor kopp kaffe med mjölk, men får inte ner nåt mer. Bläddrar förstfött i dagstidningen och läser om pakistanska missiler och om en polygamisk stork som förbluffat forskare. Fräschar till mig lite raskt.
Får en plötslig lust att röka, fast jag inte röker.

Taxin är försenad och tillslut ringer han efter att ha snurrat runt som en galning i vårt plottriga område med identiska radhus. Jag guidar honom rätt. Planet lyfter om 40 min och det är incheckning om 10 min. Förstår inte hur vi ska hinna. Det är dessutom en "delad taxi" och vi ska hämta upp fler. Han kör som en dåre och jag får hålla i mig i handtaget på sidan i bilen.

Vi kommer sent till flygplatsen och det blir jäktigt genom säkerhetskontrollen. Varför känner man sig så "skyldig" varje gång? Som om man har gjort något, fast man inte ens skulle komma på tanken. Planet lyfter och denna gång är det SAS och vi jag ska mellanlanda på Arlanda först. Jag är glad för det, då planet känns säkrare än det propellerplan jag var tvungen att åka med sist. Jag sitter bredvid en läkare som pendlar och vi pratar om väder och vind.
Flygturen går smidigt, fast jag är lika nervös som alltid. Jag läser "Tigerkvinnan" av Katerina Janoch. Det går sådär, läser och läser, men förstår inte vad det är jag läser. Mina tankar är nån helt annanstans. Vi landar och jag köper en stor latte och en frukt och springer till nästa flyg som ska ta mig till Landvetter.
Hinner knappt dricka upp latten förrän det är boarding. Får sitta längst bak och det droppar kondens från taket halva resan. Det ska tydligen göra det, enligt flygvärdinnan med de stora ankläpparna, som hon förmodligen köpt på Akademikliniken. Resan går smidigt, även fast motorljuden låter konstigt och det är en hel del turbulens. Så länge flygvärdinnorna ser lugna ut, så får jag försöka hålla mig lugn. Jag har full koll på deras ansiktsuttryck och miner som de gör till varandra.

Landvetter är lika mysigt som alltid.
Älskar den flygplatsen, då jag tillbringat mycket tid där när jag var yngre. Älskar förresten Göteborg också. Skulle lätt kunna bosätta mig där.
Jag tittar på alla taxichaufförer som står och viftar med namnskyltar och ser ingen där det står mitt namn. Det är inte så lätt när de viftar med skyltarna från vänster till höger i hastigt tempo. Tillslut ringer taxichauffören och säger att jag hittar honom ute på parkeringen i en vit bil. När jag kommer ut är alla taxibilar vita. Han ser min förvirrade nuna och kommer till min undsättning. Han är trevlig och vi pratar på om allt. Han vill bjuda på lunch på Statoil Ullevi och jag tänker: Varför inte? Vi käkar vid ett runt bord där och det känns som vi känt varandra hela livet. Han tycker att jag är "osvensk" till mitt sätt att vara. Jag har hört det förut och tar det som en komplimang. Trafiksituationen inne i stan är kaotisk och mitt upp i alltihopa kommer det spårvagnar i hög fart. Vi snurrar runt ett bra tag innan vi äntligen är framme vid Bruna Stråket 5.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den fruktansvärda magsmärtan var gallstenar. En gallblåsa fattigare vaknar jag upp till en ny dag på ett sjukhus i mellersta Sverige. Avdelning 15. Jag har under några dygn bevittnat saker jag hade önskat att jag både sluppit se och höra. Det...

Långt mellan inläggen här ~ som alltid. Men nu drabbades jag helt plötsligt av en längtan efter att skriva av mig lite. Jag har sedan jag sist skrev hunnit arbetsträna på en strulig Korttidsavdelning och även avslutat arbetsträningen på egen begä...

Allt är inte sockersött, fjäderlätt, rosenrött allt går inte som en dans idyllen brister någonstans allt är inte mys och pys gulle-dig och fredagsmys allt går inte som på räls nog händer det att tårar fälls bråk och tjafs och hårda ste...

Hej hopp! Jag är värdelös på att uppdatera. Det händer ju just inget i mitt liv och jag har då inget att skriva och dela med mig av. Jag startade denna blogg som en liten dagbok för mig själv. Att skriva är terapi för mig och har alltid varit. I...

Ser mellan klädsnurrorna på Lindex, du möter min blick men vänder bort den lika snabbt igen. Du. Du som går där på andra sidan snurran med paljettblusar utan att säga hej. Du som visste allt om mig. Du som jag skrattade med när livet var som mör...