Sol och värme har förgyllt våra dagar och jag känner mig oändligt tacksam över det. De flesta av oss lever upp och mår gott av solen.
Förr när jag var "frisk", så kände jag ofta stress och press när de finare dagarna kom på besök. Så mycket som skulle göras och så många vi skulle bjuda hem. Ibland var det så stressigt med all pimpning av altanen, all marinering av kött, all städning, att när den tilltänkta trevliga kvällen väl kom, så var jag helt slut.
Nu har jag sänkt garden totalt.
De får ta det som vi har det och jag bjuder hellre på lite enklare mat och är pigg och allert hela kvällen istället. I ärlighetens namn så var det väldigt länge sedan vi bjöd in till något, vilket känns väldigt tråkigt. Men det känns som de flesta av våra vänner har förstått och accepterat att jag inte är på topp än och kanske aldrig blir heller. Mitt mål är att försöka ha en liten bjudning framöver. Inget märkvärdigt, då huvudsaken är att vi ses.

Idag har vi spenderar en härlig dag i sommarstugan. Harmonin jag känner när jag kommer dit, är svår att känna hemma. Stugan ligger nära vattnet och är sliten sådär som stugor ska vara med ett hopplock av möbler och farmors gamla trasmattor på golven.
Där finns inga måsten, utan ren och skär avkoppling bara. Tyvärr är vi inte där så ofta som jag skulle vilja.
När barnen var små var jag så rädd för vattnet. Det forsar en å runt stugan och det är rätt strömt.
Nu vill tonåringen inte följa med och han är för ung för att vara hemma själv, tycker jag. Alltså blir vi hemma.

Idag tog vi med våra två sibiriska katter. De fick vara i löplina och röra sig nästan fritt ute på tomten.
Så härligt att se vad de njöt av vädret och den nya miljön!
Jag städade stugan. Det behövdes verkligen. Så nu räknar jag med en dag i sängen imorgon med mycket smärta, men det får det vara värt.
Vi har lånat ut stugan i en vecka, så det är klart att jag vill att de ska slippa bo bland spindelnät och dammråttor.
Danne hade ju kunnat städa såklart, men hans nivå på städning skiljer sig från min. "Äsch, det är inte så noga" , säger han. Jag skulle vilja ha den inställningen jag med, men jag har låååångt kvar dit tyvärr. Om jag någonsin kommer dit. Tveksamt.
Alltså blir det att jag gör det själv, fast jag inte borde.

Nu ska jag ta lite extra medicin och lägga mig med tens på spikmattan.
Allt för att förebygga och få en så "normal dag" imorgon som möjligt.
Kanske lyser solen och vi kan åka och lägga oss på någon strand?
Nu var jag lite überpositiv kanske, men vem vet.
Jag är tacksam över dagen och ska tänka på det om morgondagen inte blir lika bra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den fruktansvärda magsmärtan var gallstenar. En gallblåsa fattigare vaknar jag upp till en ny dag på ett sjukhus i mellersta Sverige. Avdelning 15. Jag har under några dygn bevittnat saker jag hade önskat att jag både sluppit se och höra. Det...

Långt mellan inläggen här ~ som alltid. Men nu drabbades jag helt plötsligt av en längtan efter att skriva av mig lite. Jag har sedan jag sist skrev hunnit arbetsträna på en strulig Korttidsavdelning och även avslutat arbetsträningen på egen begä...

Allt är inte sockersött, fjäderlätt, rosenrött allt går inte som en dans idyllen brister någonstans allt är inte mys och pys gulle-dig och fredagsmys allt går inte som på räls nog händer det att tårar fälls bråk och tjafs och hårda ste...

Hej hopp! Jag är värdelös på att uppdatera. Det händer ju just inget i mitt liv och jag har då inget att skriva och dela med mig av. Jag startade denna blogg som en liten dagbok för mig själv. Att skriva är terapi för mig och har alltid varit. I...

Ser mellan klädsnurrorna på Lindex, du möter min blick men vänder bort den lika snabbt igen. Du. Du som går där på andra sidan snurran med paljettblusar utan att säga hej. Du som visste allt om mig. Du som jag skrattade med när livet var som mör...