[Bild]

Ännu en fin dag. En dag att minnas när jag sitter där i höstmörkret och funderar över meningen med livet.
Vi tog (som alltid) sovmorgon. I den här familjen är vi nattugglor och morgontrötta ~ allihopa. Vi kom iväg till stranden först vid kl 18. När människor börjar packa sig hem för middag, så kommer vi med termos, filt och böcker. Familjen tvärtemot...haha! Det var perfekt temperatur och vi gick till "vår strand", där vi är helt i avskildhet.
Jag satt länge länge och bara andades och njöt av att bara vara. Ett sånt där ögonblick då man känner sig helt harmonisk och att man älskar livet. Jag känner sällan så faktiskt. De korta ögonblick jag känner just den lyckan är lätträknade.

Efter att ha ätit senare middag än övriga Svenssons, så begav vi oss till stugan, som vi lånat ut till Dannes barn och deras mamma.
Jag är oändligt tacksam över den goda relation vi har med henne idag. Det är ALDRIG barnens fel att föräldrarna valt att inte leva ihop och det ska aldrig någonsin drabba barnen negativt. Nu vet jag att det är långt ifrån så enkelt och jag vet även av erfarenhet att en bra relation med god kommunikation kräver hårt arbete från båda parter.
Jag försöker att tänka på vad jag tyckte om hos mitt ex och får ibland anstränga mig för att se hans goda sidor. Vi är och har alltid varit alldeles för olika. Det behöver inte vara någon nackdel att det är så. För oss blev det så väldigt tydligt när vi fick barn och blev en familj. Jag ville leva det lugna familjelivet, medan han ville leva kvar i det gamla med krogen mest varje helg. Jag tänkte att det går väl över. Men det gjorde inte det och vi gled bara längre och längre ifrån varandra.
Jag var inte någon trevlig partner i slutet av vår relation. Något jag idag ångrar, men tyvärr inte kan göra ogjort. Jag vet att det berodde på att jag inte kände att jag dög och att jag vid den tiden hade otroligt låg självkänsla. När man inte mår bra och inte känner att man räcker till blir man ingen bra partner och jag var inget undantag. All min kraft och styrka använde jag till att vara en så bra mamma som jag bara kunde, med de förutsättningar jag hade. Jag tror att jag lyckades ganska bra med den biten ändå. Ändå ligger alltid det dåliga samvetet där djupt inne i bröstet och skaver. Aldrig nöjd. Jag har nog aldrig träffat en mamma med rakt igenom gott samvete när jag tänker efter. Huvudsaken man gjort sitt bästa och det man trodde var rätt. Hade jag fått barn idag (gammal, klok och vis) så hade jag gjort och tänkt annorlunda. Jag hade inte varit lika hård emot mig själv. Vilat mer och städat mindre. Slutat att försöka vara alla till lags.
Ja, det är lätt att vara efterklok.