Nu har jag varit hemma några dagar och hunnit landa lite. Jag fick till min stora glädje följa med en vän till Spanien och har spenderat en fantastisk vecka där tillsammans med henne och hennes dotter.
För mig tar det alltid några dagar att smälta att jag är hemma igen, även fast vardagen slår emot en med våldsam kraft på bara några sekunder. Man lever ju i en "rosa bubbla" när man är på resande fot och den här gången var inget undantag. Långt bort från rutiner och det invanda livet i "landet lagom".

Detta var en annorlunda semester, då vi inte reste charter. På flygplatsen stod ingen svensk Vingvärd med kjol, blus och scarf käckt runt halsen och vinkade in oss i vår buss, utan vi fick ta oss till destinationen helt själva.
Vi valde att ta en taxi till den lägenhet vi hyrt i den äldre delen av Malaga (gamla stan) Vi blev avsläppta i närheten och började vår vandring mot målet. Nuno Gomez 20 var adressen och hur svårt kan det va liksom? Vi hittar gatan och nummer 20, men istället för ett lägenhetshus ser vi en vägg på ett rivningshus nerklottrat med könsord på spanska, bland all grafitti. Rullgardinen gick ner!
Mitt blodtryck gick upp markant och några katastroftankar hann korsa min trötta hjärna. Man har ju både hört och läst om folk som blivit lurade och jag tänkte för en stund att nu är det vår tur. Jag har aldrig upplevt mig som misstänksam, men det har nog kommit med åren.
Det visade sig att det fanns fler husnummer 20 och kort därpå hittade vi rätt port, samt en kille som dök upp från ingenstans med en nyckel.
Lägenheten var fin och innehöll allt vi kunde önska.
Utmattade och fulla av förväntningar bäddade vi ner oss efter att ha skrattat hjärtligt och länge åt att vi delade både kudde och täcke, något som J löste med att vira in sig i ett tjockt överkaste och låta mig ta täcket, som i svenska ögon var ett tunnt påslakan. Jag varmblodig och hon frusen ~ bra kombo.
Några timmar senare vaknar vi av ett knackande oväsen och helt plötsligt utan att någon av oss vet hur det gått till så är det morgon.

Malaga visade sig vara en i mina ögon stor stad. Spaniens femte största stad och till arealen ungefär lika stor som Göteborg.
Jag med mitt urusla lokalsinne är J evigt tacksam över att hon ledsagade mig rätt under vår vecka här.
Som alltid så hittar jag ju ingenting och när jag har en person med bra lokalsinne vid min sida, så blir det så att jag inte anstränger mig nåt särskilt, utan litar fullt och fast på denne. Så även denna gång.

I Malaga finns anrik historia, museer, en gammal mysig stadskärna, moderna shoppingkvarter och massor av barer och cafeér. En lugn och bilfri citykärna med ett myllrande folkliv.
Malaga har inte fått samma turistinvasion som de andra städerna, så vi kom mest till att möta spanjorer på gatorna.
Malaga är en kulturstad där både konstnären Pablo Picasso och Flamencon har sitt ursprung.

Förutom sol, bad och mat, hann vi under vår vecka se fästningen Alcazaba, gå in en liten stund på Museo Picasso, gå förbi romerska teatern, beundra katedralen La Manquita, besöka ett Hamam (turkiskt bad) Jag kan ha missat något nu. Så mycket att se på bara några dagar :)
Den mest kända stranden heter Playa de la Malagueta och är 1 km lång. Ingen märkvärdig strand enligt oss, men helt okej om du vill sola och ta ett svalkande dopp.
Nästintill ingen pratade engelska här och vår spanska sträcker sig till tre ord (Vino de Tinto) så det blev teckenspråk, diverse missförstånd och de gånger vi hade tur gick det utmärkt att göra sig förstådd.
Nackdelen med detta var när vi skulle beställa in mat. Malaga är känd för sin matkultur, men vi hade allt som oftast inte en aning om vad det betydde på menyn och kunde därmed inte beställa det vi tänkt prova.
Detta hade vi tänkt lösa med en kurs i spanska.

Vi besökte också under dessa dagar Benalmadena. J's dotter gick en språkkurs under sommaren och bodde på en skola (Colegio Maravillas) med en kompis.
Vi hämtade henne efter halva veckan och fick se en liten skymt av Benalmadena Costa, kustremsan med hotell. Dock inte gamla delen (Benalmadena Pueblo) som jag hört ska vara jättefint och pittoreskt.
Benalmadena ligger 2 mil ifrån Malaga och sitter nästan ihop med Fuengirola och Torremolinos.

Vi fick se skolan där E gått och även besöka den spanska kvinnan hon bott hos. Efter att vi sagt "tack och hej" tog E med oss på en picknick till en jättevacker park i närheten "La Paloma Park". En minnesvärd dag! Dels att få höra allt hon varit med om och sen att sitta och njuta av en god picknick som hon själv planerat i den här fina miljön och dessutom i skuggan. I parken strövade höns, tuppar, kaniner och en påfågel fritt. Där fanns även getter. Tack och lov var de inhägnade (!!!)
Det kändes så fint i den stunden att sitta där och "bara vara".

Under veckan som gick hann vi även spendera en dag på stranden i Fuengirola och Torremolinos.
Stränderna där var finare än i Malaga och då menar jag vattnet och att sanden var lite finkornigare.
Att ligga på en solstol bredvid sin vän, med en bra pocket i handen och förstklassig sevice av diverse drycker, lyssna på vågornas brus och bara känna lugnet, måste nog vara ett av de bästa ögonblicken i livet.
Total avkoppling ~ långt ifrån press och stress.
Vi hann inte se så mycket av Fuengirola mer än stranden och lite av stan. Torremolinos hann vi se lite mer av, då vi strövade omkring en kväll och shoppade. Jag gillade båda ställena. Mer byggt och ordnat för turister (hotellkomplex nära strand med extra allt) än Malaga. Man kan inte ens jämföra, då städerna är så olika och alla har sin egen charm.

Jag är galet tacksam över att fått gjort denna resa! För att jag varit priviligierad att få se så mycket av Spanska solkusten. Denna resa är jag extra stolt och tacksam över. Jag bevisade för mig själv att jag kan så mycket mer än jag trott. Visst drog jag ner tempot för sällskapet när det kom till att gå i rask takt. Visst gjorde min gamla "utmattning" sig påmind lite då och då med tankevurpor-de luxe och ibland total blackout. Men jag ska inte vara så rädd för att leva som jag gjorde innan jag blev "sjuk".
Det sitter mestadels i min hjärna. Bara rädslan hindrar mig från allt jag egentligen vill och kan. Punkt!

Att en kort vecka i ens liv kan ge en så mycket. Detta har verkligen varit balsam för själen och för mig en självförtroendeboost som heter duga. Säkert svårt för andra att förstå hur jag menar, men det viktigaste är att JAG förstår och det har jag nu gjort.