Fy! Det här var tuffare än jag någonsin kunnat ana. Hela min kropp skriker efter den medicin jag vant den vid. Jag svettas, kastar mig fram och tillbaka, nattvandrar och har svårt att finnas till. Jag är stark och min väg genom livet har varit allt annat än rak, men nu gav jag upp för en stund.
Tappade upp ett halv glas vatten och lät två brustabletter lösas upp.
När jag hörde det välbekanta bruset, så blev jag lugn ända in i själen (kändes det som)
Smärtan försvann för en stund, närmare bestämt 2 timmar för att vara exakt. Två ljuvliga timmar.
Jag borde ha skuldkänslor och ångest, men jag har inte det.
Jag tillät mig själv detta och sen har jag inte gjort det mer.

Påsken har passerat tack och lov! Jag ogillar högtider och vill gärna spola över dem. Kravfyllt och en massa förväntningar som inte uppfylls. Eller så handlar det om mina krav på mig själv? Krav på att jag ska finnas till för alla och göra andra nöjda. Jag inledde min pulverdiet för en vecka sedan och har stått över all påskmat och all form av påskgodis. Det har gått bra och jag har mitt mål att gå ner de 10 kg jag dragit på mig under min sjukskrivning. Jag VET att pulver (low calorie diet) inte är en långsiktig lösning, men jag vill ha en QuickStart, annars tappar jag tålamodet. Så detta nu och sedan bra kost. Jag är vid det hör laget väldigt påläst om kost. Svårare i praktiken bara. Jag gick upp 36 kg under båda mina graviditeter och hur smal jag än blir har jag för mycket mage pga brusten magmuskulatur och en hel del löst skinn. Jag har under 15 år blivit expert på att gömma magen. Gördlar, håll in trosor, långa linnen osv. Den är i vägen och hindrar mig, plus att det är mycket oskönt att bära jeans. Nu när jag får pengar från försäkringsbolaget tänker jag slå slag i saken och göra en bukplastik. Detta beslut har mognat fram och jag vet att det är det enda rätta. Hur mycket jag än tränar, så får jag omöjligt bort magen och all överskottshud.
Jag är absolut inte efter någon platt fotomodellsmage, utan vill bara att deb ryms i trosorna och inte väller ut åt alla håll och kanter. Jag vill känna mig bekväm och inte låta den hindra mig från saker som jag gillar.
Helt och hållet mitt beslut!
Min sambo älskar mig och min mage precis som jag är, men det spelar ingen roll då jag besväras av den.
Så 16/4 bär det av på konsultation och sen får vi se.
Jag borde ha tagit tag i det här mycket tidigare. Men bättre sent än aldrig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den fruktansvärda magsmärtan var gallstenar. En gallblåsa fattigare vaknar jag upp till en ny dag på ett sjukhus i mellersta Sverige. Avdelning 15. Jag har under några dygn bevittnat saker jag hade önskat att jag både sluppit se och höra. Det...

Långt mellan inläggen här ~ som alltid. Men nu drabbades jag helt plötsligt av en längtan efter att skriva av mig lite. Jag har sedan jag sist skrev hunnit arbetsträna på en strulig Korttidsavdelning och även avslutat arbetsträningen på egen begä...

Allt är inte sockersött, fjäderlätt, rosenrött allt går inte som en dans idyllen brister någonstans allt är inte mys och pys gulle-dig och fredagsmys allt går inte som på räls nog händer det att tårar fälls bråk och tjafs och hårda ste...

Hej hopp! Jag är värdelös på att uppdatera. Det händer ju just inget i mitt liv och jag har då inget att skriva och dela med mig av. Jag startade denna blogg som en liten dagbok för mig själv. Att skriva är terapi för mig och har alltid varit. I...

Ser mellan klädsnurrorna på Lindex, du möter min blick men vänder bort den lika snabbt igen. Du. Du som går där på andra sidan snurran med paljettblusar utan att säga hej. Du som visste allt om mig. Du som jag skrattade med när livet var som mör...