Nu är det länge sedan jag skrev något här. Jag bestämde mig för att sluta med alla mediciner jag stoppat i mig sedan 2012. Det var inget lätt beslut. Innan jag "blev sjuk" hade jag på sin höjd tagit en Ipren. Under första halvåret tackade jag nej till allt vad mediciner heter och hade någon slags tro på att kroppen skulle självläka. Jag provade under den här tiden allt jag blev upplyst om, akupunktur, zonterapi, kraniosakralbehandling, hypnos, healing mm.
Jag vill ju för mitt liv inte gynna läkemedelsindustrin och inte förgifta min kropp heller.
Det var lätt att inte ta mediciner så länge jag fick ligga i sängen med min vetekudde och min TENS. Men jag ville ju gå ut och röra mig, gå bort på middagar, bjuda hem vänner...ja, allt som gör livet värt att leva. Leva ett normalt och aktivt liv helt enkelt.
Det visade sig vara omöjligt och jag blev mer och mer isolerad i min säng. Åt alla mål mat i sängen och hade kontakt med släkt och vänner via sms och sociala medier.
Längtan att börja arbeta igen var också väldigt stor efter 6 månader hemma. Jag saknade "livet innan" så oerhört mycket.

Jag gick slutligen med på att prova medicin. Sedan den dagen känns det som jag provat allt från A-Ö.
Började med en medicin mot nervsmärta, som även är en äldre antidepressiv medicin, som de uppräckt lindrar nervsmärta också.
Ja, det låter jättekonstigt, jag vet.
Efter att ha ätit den ett antal veckor, så bad jag om att få byta. Jag blev så ofantligt trött! Kunde lätt sova 18 timmar av 24. Kände mig helt avskärmad från verkligheten.
Bytte sort och den ena var värre än den andra. Trappa in och trappa ut enligt ett schema från doktorn blev min vardag. Jag bytte ut Amelia mot Fass. Läste allt jag kunde komma över för att hjälpa mig själv till ett lite mer normalt liv, ett lite mer vaket liv också. En dag läste jag på en blogg om en kvinna med liknande problematik som min och började sedan prata med henne om vad hon åt för medicin osv.
Hon gav mig alla tips hon kunde och jag la fram ett förslag på en medicin till min läkare på hälsocentralen.
Hon sa: Varför inte? Du har inget att förlora.
Sagt och gjort så trappade vi in den och den lindrade till en stor del för mig. Jag kunde tom gå kortare promenader runt sjön.
Efter en tid var jag tvungen att öka dosen (kroppen ville ha mer)
Efter ytterligare en tid började jag ta Citodon vid sidan av vid behov.
Jag tackade vid denna tid ja till allt.
Bara jag kunde bli bättre.
Jag ville ju leva.

Ja, så har det rullat på fram till för en tid sedan. Jag har hela tiden varit noga med att prover skall tas, så jag vet hur levern och min enda lilla njure mår. Tjatade till mig en provtagning på hc och fick en vecka senare ett brev där det stod att jag hade förhöjda levervärden.
Detta skrämde livet ur mig!
Jag VET att Paracetamol är leverns fiende nummer ett och jag har stoppat i mig 4 gram per dag.
Nu får det vara nog!
Jag läste att man kunde sluta med allt, istället för att förlänga lidandet med ett nedtrappningsschema.
Det kallas att man gör en "cold turkey" av nån anledning.
Jag förberedde familjen, köpte blåbärssoppa, buljong, gjorde gröna smoothies och skred till verket.
Det blev lika vidrigt som jag förutspått, om inte värre.
Diarré, illamående, frossa, klåda, huvudvärk, svettningar, myrkrypningar och ångest.
Jag drack smoothies, Varma koppen, läste böcker och ville stundtals dö.
Den dag det var värst spenderade jag hela dagen hos en kompis med en massa te och pepp, för att överhuvudtaget överleva.
Efter ca 7 dagar blev abstinensen lindrigare, för att några dagar senare avta. Så. Himla. Skönt.
Vad medicin kan göra med kroppen.
Ja, både mirakel och helvete naturligtvis.
Jag är stolt över mig själv att jag lyckades med detta. Eftersom jag är sjukskriven nu är smärtan hanterbar och hur jag väljer att göra när jag börjar jobba, det tar jag då.
Jag har svårt att tro att jag kan jobba utan hjälp av nån medicin, men det får framtiden utvisa.
Jag är klar i knoppen på ett helt annat sätt än tidigare, minns saker som jag inte gör i vanliga fall. Smärtan är kvar och begränsar mig fortfarande.
Men förhoppningsvis mår min lever lite bättre.
.