Vaknar idag och har sovit ett dygn. Huvudet är lugnt, men kroppen och musklerna så där skönt avslappnade. Sömnen är det lite si och så med sedan jag blev sjuk. Jag hade även problem med sömnen innan. Över 20 års skiftarbete sätter sina spår och gör att man blir lite "knäpp".
Som det har sett ut för mig de senaste två åren, har jag sovit när jag fått chansen. Det blir ju inte samma panik att komma i rytm när man inte har ett jobb att gå till, med allt vad det innebär.

Idag är det midsommar. Som vanligt är vädret VÄLDIGT ostabilt. Äta inne eller äta ute? Åka iväg på firande i regnrock eller strunta i det?
Svensk midsommar är ju raggsockor, fleecepläd och terassvärmsre.
Vi har min sambos två barn här sedan en vecka tillbaka, mina fina bonusbarn. För deras skull blir det nog av vi åker på någon aktivitet på dagen och ansluter oss till någon familj med barn på kvällen. Hade vi vuxna varit själva hemma, så hade vi nog lagat någon god mat och bara tagit det lugnt i soffan på kvällen. Ingen av oss är mycket för högtider och att fira. Vi uppskattar vardagen istället och att sätta guldkant på den genom att göra något mysigt, oväntat helt spontant istället. Vi har tagit in på hotell nån gång och bara haft det gott. Gå ut och äta eller unna sig spa eller massage mitt i veckan, en vanlig tråkig onsdag är inte helt dumt.
Högtider innebär (för mig) oftast bara en massa stress och press. Kravfyllt, tycker jag att det blir. Men det är jag det. Jag har full förståelse för att vi alla är olika och att det finns många som tycker precis tvärtom.

Sedan jag blev "hjärntrött/utbränd" uppskattar jag att bara vara mer än någonsin. Konstigt med tanke på att jag innan levde mitt liv i 180.
Alltid någonting på gång och aldrig en lucka i agendan. Att bara vara och ta det lugnt var inte min grej. Fanns det några lediga timmar på en helg så drog jag mer än gärna igång projekt hemma, tapetsering, målning eller varför inte bjuda hem 10 personer på en trerätters middag? Jag hade väldigt svårt att vara själv med mig själv av någon okänd anledning.
Barnen (som är stora nu) har jag nog aktiverat ihjäl. Jag såg hela tiden till att det hände saker på fritiden och att vi hittade på något. Så dumt, tänker jag idag, men det är lätt att vara efterklok. Min son är en rastlös själ och kan inte bara vara. Söker ständigt nya kickar. Jag är helt övertygad om att jag varit en bidragande orsak till detta.
Dottern är tvärtom. Kan gå runt en hel helg i bara pyjamas och inte höra av sig till någon. De är väldigt olika mina barn, men båda är empatiska och godhjärtade människor och det glädjer mig något enormt.

Ja, vi får se vad dagen bjuder på.
Jag lyssnar på kroppen och tackar nej om jag känner att jag inte orkar. Jag har inga problem med att vara ensam och inte göra någonting. Det är mer andra som tycker synd om en och har problem med att man är så mycket ensam. Själv tycker jag det är rofyllt och skönt.
Hoppas ni får en fin midsommarafton och att ni är rädda om varandra! ??

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den fruktansvärda magsmärtan var gallstenar. En gallblåsa fattigare vaknar jag upp till en ny dag på ett sjukhus i mellersta Sverige. Avdelning 15. Jag har under några dygn bevittnat saker jag hade önskat att jag både sluppit se och höra. Det...

Långt mellan inläggen här ~ som alltid. Men nu drabbades jag helt plötsligt av en längtan efter att skriva av mig lite. Jag har sedan jag sist skrev hunnit arbetsträna på en strulig Korttidsavdelning och även avslutat arbetsträningen på egen begä...

Allt är inte sockersött, fjäderlätt, rosenrött allt går inte som en dans idyllen brister någonstans allt är inte mys och pys gulle-dig och fredagsmys allt går inte som på räls nog händer det att tårar fälls bråk och tjafs och hårda ste...

Hej hopp! Jag är värdelös på att uppdatera. Det händer ju just inget i mitt liv och jag har då inget att skriva och dela med mig av. Jag startade denna blogg som en liten dagbok för mig själv. Att skriva är terapi för mig och har alltid varit. I...

Ser mellan klädsnurrorna på Lindex, du möter min blick men vänder bort den lika snabbt igen. Du. Du som går där på andra sidan snurran med paljettblusar utan att säga hej. Du som visste allt om mig. Du som jag skrattade med när livet var som mör...