Det går längre och längre tid mellan mina blogginlägg. Jag mår bättre av att skriva av mig, men ibland mår jag så dåligt att jag inte ens vill sätta mina känslor på pränt.
Det känns så skamfyllt och jag får skuldkänslor som närapå kväver mig. Jag SKA ju må bra! Jag har ju allt jag kan önska mig. Varför kan jag inte känna lycka och varför är jag aldrig nöjd? Små korta ögonblick kan jag känna det där välbehaget och den där harmonin som jag tror är lycka för mig. Nu var det dock väldigt länge sedan jag kände den känslan och jag tror att jag vid det ögonblicket var påverkad av medicin och då räknas det inte, anser jag.
Är det en "äkta" känsla eller är det den vita tablettens verksamma substans som lurar mig och kroppen.

Många vänner har flytt under min sjukdomstid. De klarar nog inte av att jag inte är den spralliga, påhittiga, energigivande och ständigt uppmuntrande. Jag har förändrats. Smärta förändrar människor.

Jag är övertygad att människor kommer in i ens liv av en orsak, för en period eller för resten av livet.
När någon kommer in i ens liv är det ofta för att fylla ett behov man har uttryckt. De har kommit för att hjälpa dig genom en svårighet, för att ge dig vägledning och stöd. De är där för att det du behöver dem för. Så plötsligt, utan att du gör något fel, eller på en tillsynes opassande tidpunkt, kommer denna person göra eller säga något som gör att ert förhållande tar slut. Ibland dör de, andra gånger lämnar de dig. Ibland provocerar de dig och tvingar dig att fatta ett beslut. Ditt behov är mättat, ditt öde är fullbordat och deras arbete är utfört.
Några människor kommer in i ditt liv för en period, för att det är din tur att dela med dig, att växa eller att lära. De ger dig en upplevelse, ett lugn eller bara får dig att le. Kanske lär de dig eller visar dig något du aldrig gjort förut. Vanligen ger de dig en ofantlig mängd av glädje. Tro på det. Det är äkta. Men bara för en period. Livslånga förhållanden lär dig livslånga läxor, sådant du måste bygga upp för att få en solid känslomässig grund. Ditt jobb är att acceptera läxan, älska denna människa och använda det du har lärt dig i andra relationer och områden av ditt liv. Det sägs att kärleken är blind, men vänskapen klarsynt. Tack för att du är en del av mitt liv, antingen det är för en period eller för resten av livet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den fruktansvärda magsmärtan var gallstenar. En gallblåsa fattigare vaknar jag upp till en ny dag på ett sjukhus i mellersta Sverige. Avdelning 15. Jag har under några dygn bevittnat saker jag hade önskat att jag både sluppit se och höra. Det...

Långt mellan inläggen här ~ som alltid. Men nu drabbades jag helt plötsligt av en längtan efter att skriva av mig lite. Jag har sedan jag sist skrev hunnit arbetsträna på en strulig Korttidsavdelning och även avslutat arbetsträningen på egen begä...

Allt är inte sockersött, fjäderlätt, rosenrött allt går inte som en dans idyllen brister någonstans allt är inte mys och pys gulle-dig och fredagsmys allt går inte som på räls nog händer det att tårar fälls bråk och tjafs och hårda ste...

Hej hopp! Jag är värdelös på att uppdatera. Det händer ju just inget i mitt liv och jag har då inget att skriva och dela med mig av. Jag startade denna blogg som en liten dagbok för mig själv. Att skriva är terapi för mig och har alltid varit. I...

Ser mellan klädsnurrorna på Lindex, du möter min blick men vänder bort den lika snabbt igen. Du. Du som går där på andra sidan snurran med paljettblusar utan att säga hej. Du som visste allt om mig. Du som jag skrattade med när livet var som mör...